"Zebror är randiga för att någon dragit ut deras prickar." (Kopierat från gamla bloggen)

Blev lite ledsen igår kväll. Var deppig redan innan, men det blev inte bättre när jag inte kunde åka på "Son Of A Gun´s" (http://www.myspace.com/sonofagunsweden)  krogspelning.  Låg i stället hemma i soffan med migrän och fortfarande ont i halsen. Jag känner mig helt slut både fysiskt och psykiskt.

Fortfarande ingen som har ringt, eller det är väl någon som har ringt... Fast inte den jag hade hoppats på, eller hoppats och hoppats vet jag väl inte om jag har gjort. Har varit ganska medveten om att telefonen antagligen inte skulle ringa, så varför hoppas. Jag har gjort ett konstaterande att vill han och är intresserad så är det nu upp till honom att höra av sig. Jag kan skicka nåt roligt sms, men inga andra. Ska försöka hålla det nu, även om jag känner mig helt besatt av min telefon.... Ska skaffa mig ett liv, bli nunna och gå i kloster. Om man nu kan kalla det för att skaffa ett liv. Hade helt glömt bort hur det kändes att ha känslor för någon.

Hur ska jag kunna åka till Borlänge på onsdag och kunna koncentrera mig på det jag ska? Kanske har allting löst sig till dess, men jag tvivlar på det... Vet inte ens hur jag ska göra med tåget från Borlänge till Borås. Ska jag åka på fredag eftermiddag/kväll eller på lördag morgon. Allting är så oklart, så jag kanske måste ta tjuren vid hornen och försöka reda ut allt. Det kan ju vara så att han inte vågar ringa för att han tror att jag är arg på honom, men det är jag ju inte. Vill verkligen inte förlora honom. Jag är glad även om det inte blir nåt mellan oss, utan att vi bara håller det på en vänskapsnivå.

Nu gnäller jag igen, jag som konstaterade igår att jag gnällde för mycket. Men jag kan inte rå för det. Hade nog inte blivit så mycket till blogg i annat fall. Måste få avreagera mig på något sätt, även om ingen kommer att läsa den här bloggen. Inte är det för att någon ska läsa bloggen, som jag skriver utan endast för min egen skull. För att kunna ge utlopp för det jag tycker och tänker. Klart att det finns någon som reagerar på att jag skriver en blogg om det, men det är ett enkelt sätt att alltid komma åt att läsa det jag själv har skrivit.


Kärlekens Matematik

Uppgift:
Om Du är allt, vilket värde har jag då, utan Dig??
Jag = 1x
100% + 1x = 100%
då är:
1x = 100 - 100 = 0
alltså:
x=0
Svar:
Jag som x, har värdet: 0%



 


Nyss hemkommen från jobbet. Känner mig fysiskt och psykiskt utmattad. Vad kan det bero på? *ironisk*
Fick ett gott skratt på jobbet i allafall, även om det var i det här fallet mig som Åsa och Kerstin skrattade åt. Fast det kan jag helt klart bjuda på... Var ett riktigt förlösande skratt, visste inte om jag skulle skratta eller gråta, eller både och. Tänk vad man kan ha roligt åt lite "Kex-Choklad". Fick förstås höra det där hela kvällen och inte lär det bli bättre i morgon om man får tro Kerstin. Kommer aldrig mer säga det ordet så länge jag har Åsa och Kerstin i närheten. Kommer vara helt nojig i fortsättningen....
Sen var det Andreas som höll på att skrämma skiten ur mig. Riktigt fult gjort att gömma sig bakom fruktburen och hoppa fram precis när jag och Ewa knatade förbi. Jag var i min egen lilla världen som vanligt höll på att flyga i taket. Andreas borde ha smisk. =P

2008-apr-03 @ 09:51


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0