Tessla

Har haft beslutsångest över hur jag ska göra med min specielle vän. Bara behålla honom som vän eller försöka få honom att ta ett steg längre med mig. Hur många gånger har jag inte kliat mig i skallen och funderar på om jag är galen. Mer galen än vanligt. Funderar på om jag vet vad jag håller på med...

På sätt och vis kändes det som en liten brytpunkt igår. Har nu träffat nästan alla hans viktigaste kompisar och han berättade för mig att han tycker så mycket om mig. Även om det kanske inte betyder att jag älskar dig, låt oss skaffa villa, volvo, vovve. Så känns det bra. Det där med villa, volvo, vovve känns ändå som det ligger en bit fram i tiden oavsett.

Efter att så många såg oss tillsammans på stan igår, så gör jag en ny dementi. Vi är inte tillsammans och alla behöver inte fråga mig hela tiden om jag älskar honom. Jag tror jag föredrar att ha det om vi har det nu och en få se vad det blir av det. Kan man inte träffas och umgås eller prata på offentligt plats, som en tjej och kille, som två goda vänner utan att ryktesspridningen är i full gång...

Näe, nu har mitt beslut blivit att det får ta den tid det tar oavsett vad som händer...