Alla ord betyder något.
Till och med de allra obetydligaste är betydliga. Bara man förstår innebörden av dessa små ord.
Hur kunde jag låta det ske? Jag som hade sagt att jag inte skulle titta åt en grabb de närmsta åren. Skulle plugga klart, flytta från den lilla obetydliga ort där jag bor. Flytta dit jag alltid sagt att jag skulle flytta. Skaffa ett riktigt liv, ett nytt liv. Ut med det gamla in med det nya.
Jag lyckades ha skygglapparna på, jag har varit hemsk mot pojkarna som visat intresse. Varför gör jag så? Det känns så här i efterhand som om jag har lekt med känslor, men det har aldrig varit min mening. Jag har så här i efterhand att jag gjort det för att skydda mig själv från att bli nockad och överväldigad av känslor. Klart man har lekt tanken på hur det skulle ha varit att ha ett förhållande, med någon av dem, Men jag vet också så här i efterhand att det inte skulle ha gjort någon glad för en längre tid....
Men hur jag än kämpade, så föll jag på eget grepp. Det är bara att erkänna att jag föll för en grabb, som jag inte ens känner och han vet dessutom om det. Visst jag vet vad han heter, var han bor, hur gammal han är.... Vet iof ganska mycket när jag tänker efter, men det räcker inte. Jag vill veta mer, jag vill veta allt. Känner mig som en frågvis liten unge, men vågar jag ställa frågorna och är jag beredd på att få veta sanningen? Jag tror det, men stäng mig inte ute. Att hela tiden behöva vänta på att telefonen ska ringa eller att ringa upp utan att få nåt svar tär på mig. Jag kan inte äta, inte sova, inte läsa bok. Jag kan ta mig fan inte göra något vettigt. Eller som när polisen i Dalarna ringde till mig igår på jobbet, så var första tanken. Har en olycka hänt? Men den tanken var inte logisk, men den bara kom innan jag han stoppa den. Nu var det av betydligt trevligare orsak som de ringde...
I lördags när vi pratade sårade du mig.... Har inte direkt planer på att gifta mig, skaffa villa, volvo och vovve och 10 barn. Vill bara lära känna dig bättre. Kan samtidigt förstå din orsäkerhet, den har slagit mig själv.... Men gör man inget åt det så vet man inte hur de skulle kunna bli, bara hur det är.
Känns som de öppna korten tog slut. Var egentligen beredd på det som skulle komma idag, men jag trodde eller hoppades på att det inte skulle göra det. Jag hoppas verkligen att du sa sanningen till mig, för även om det är en vit lögn... så känns det. Han sa att jag skulle bli arg på honom, men arg är jag inte. Jag är bara besviken på mig själv, som föll för honom. Ska dessutom till Dalarna onsdag-fredag (ev. lördag) innan jag åker vidare till Borås. Min koncentrationsförmåga kommer säkert att ligga på topp. *ironisk*
Vem fan har gett mig rätt att gnälla egentligen, det finns ju dem som har det bra mycket värre. Jag har mat på bordet varje dag, ett hyfsat välbetalt jobb, en krockskadad bil och vänner som finns där för mig.
Markus får räkna med att jag kanske blir full och sentimental i kväll, kanske gråter en skvätt eller två. Men jag har lovat att komma och lyssna på "Son of a gun" i kväll när de har krogspelning, även om det jag helst vill är att dra för persiennerna, krypa ner i en varm säng och dra täcket över huvudet och aldrig mer kliva ur sängen...
2008-apr-02 @ 12:55
