Tessla

Hela historien är en smärtsam upplevelse och jag har verkligen lärt mig min läxa. Nu handlar varje dag om att gå vidare och ta ett beslut om hur fortsättningen ska bli. Hur det än är så kommer även fortsättningen bli fruktansvärt jobbig...

Jag måste bestämma mig hur jag ska ha det... Jag klarar inte av det här längre. Hur ska man kunna glömma vad man känner? Det känns som jag har ett öppet sår som blöder när du inte är här med mig.  Stick in kniven bara och vrid om. Jag måte ha något annat att kunna fokusera på. Men det känns bara som all tid går åt att vänta nu.

* Väntan på posten
* Väntan på att P ska komma hem
* Väntan på att jag ska på begravning
* Väntan på praktik
* Väntan på sommarlov
* Väntan på examen
* Väntan på nytt jobb
* Väntan på att få åka till veterinärkliniken
* Väntan på att få skriva tentan
* Väntan på att få tid och pengar att åka utomlands
* Väntan på att slalomsäsongen börjar
* Väntar på att bokbolaget ska få in min huvudbok i kriminologin

* Väntan på att allt ska bli bra

Jag vet inte vad jag:
*vill
*känner
*tycker

Jag vet tame tusan ingenting alls längre...

Det blir mer och mer komplicerat och invecklat för varje vecka, som går... Men att dra sig ur, det känns som om det är försent för det nu.


Tack Jenny! Dina ord värmde... Jag önskar bara att jag själv visst vad jag och mitt hjärta vill. De drar åt lite olika håll för tillfället...

Har haft beslutsångest över hur jag ska göra med min specielle vän. Bara behålla honom som vän eller försöka få honom att ta ett steg längre med mig. Hur många gånger har jag inte kliat mig i skallen och funderar på om jag är galen. Mer galen än vanligt. Funderar på om jag vet vad jag håller på med...

På sätt och vis kändes det som en liten brytpunkt igår. Har nu träffat nästan alla hans viktigaste kompisar och han berättade för mig att han tycker så mycket om mig. Även om det kanske inte betyder att jag älskar dig, låt oss skaffa villa, volvo, vovve. Så känns det bra. Det där med villa, volvo, vovve känns ändå som det ligger en bit fram i tiden oavsett.

Efter att så många såg oss tillsammans på stan igår, så gör jag en ny dementi. Vi är inte tillsammans och alla behöver inte fråga mig hela tiden om jag älskar honom. Jag tror jag föredrar att ha det om vi har det nu och en få se vad det blir av det. Kan man inte träffas och umgås eller prata på offentligt plats, som en tjej och kille, som två goda vänner utan att ryktesspridningen är i full gång...

Näe, nu har mitt beslut blivit att det får ta den tid det tar oavsett vad som händer...

Jakten fortsätter på min mannen i mina drömmar. ;)

Jag har några kriterier

1. Han måste le mycket

2. Han måste få mig att skratta

3. Han måste värdesätta närhet lika högt som mig

4. Han vill ha barn

5. Han gillar min matlagning

6. Han använder inte droger (nikotin och alkohol kan jag kanske göra ett undantag för)

7. Han klagar inte på allt och alla
8. Han äger inga vapen

9. Han ser inte ner på mig

10. HAN ÄLSKAR MIG! ;)

Förutom att han inte kan ge mig barn, så har Izor allt jag söker! :)
Han äger inga vapen, tar inga droger, han får mig att skratta, han gillar närhet, han klagar aldrig och han älskar min matlagning. Koka lite vatten och häll över hans mat och han är lycklig. ;)

Det sägs att om man är tillsammans är man mindre ensam. Men jag vet inte om det är något som är fel hos mig, för ibland känner jag mig aldrig så ensam som när jag har en massa människor runt omkring mig. Har försökt förklara, men de runt mig har svårt att förstå det.
Man får ofta höra att man inte är ensam, utan att de är där. Men ibland räcker inte det för det är ändå något som fattas. En viktig pusselbit. Har hittat många pusselbitar, men de sista har jag inte hittat än. Så jag antar att jag får fortsätta att känna mig ensam i fortsättningen också, men jag lever på hoppet om att den viktiga biten som löser hela pusslet finns inom räckhåll för mig.

Varje dag när jag vaknar hoppas jag att det ska bli en bra dag. Vem vill ha mig för den som jag är?!
Jag har alltid varit en svag person, eller ska man kalla mig svag? Jag står fortfarande på mina ben... 


Hur känns det att vara älskad? Hur känns det när någon säger hur fin du är? Jag vet inte, vet inte hur det ska vara. Jag är så van vid det här. Jag är van vid att vara ensam. Van vid att inte vara älskad. Jag kan inte bryta mig fri från mina egna känslor.
Jag vet inte om jag klarar mig ensam hela tiden. Jag är inte rädd för att dö men jag är rädd för att leva. 
Jag försöker att göra allt rätt, men det blir ändå så fel. Vad jag än gör så är det någonting som jag gjort fel, varje dag. 

Jag är så glad de dagar han säger någonting snällt. De dagar jag finns, de dagar jag syns. Jag får aldrig höra att han älskar mig. Vad gör jag för fel? Jag är glad för de smulor du ger mig, men det trasar sönder mig inifrån. Min bästa vän är den enda som fått höra vissa saker som händer, men hon orkar inte höra mer. Så nu säger jag bara att allt är bra. Jag gör allt för dig, men jag tror inte du förstår vad jag känner.

Jag kan snart inte gråta längre, det finns snart inga tårar kvar. Jag känner mig så liten och värdelös. Jag vill bara krypa upp i min mammas famn och höra att allt kommer att bli bra som när jag var liten. Jag är dock inte liten längre. Det är mitt eget fel, det som händer.
Vem vill ha mig? Jag är bara trasig... Jag hatar att jag är så svag.

Jag vill inte sätta världen i brand
Bara tända en liten låga i ditt hjärta
Jag vill inte släppa din hand
För att det skulle ge mig smärta
Jag vill inte hålla dig för hårt
Men inte heller låta dig gå
Det skulle vara alldeles för svårt
Eftersom jag älskar dig så

Jag vill hålla dig hårt i min famn
smeka dig ömt och viska ditt namn
ligga och vila lätt på ditt bröst
ligga intill dig och höra din röst
förstår du vad jag säger
så förstår du mig
förstår du att jag vill veta
om jag är älskad av dig

Jag vill hålla av dig
utan att hålla fast dig.
Jag vill ha dig
utan att äga dig.
Jag vill älska dig
Utan att göra om dig.
Jag vill vara nära dig
utan att kväva dig.
Jag vill ge dig kärlek
utan att ställa krav eller villkor
Jag vill ge upp mig
jämte dig.
Utan att gå före, utan att sacka efter.
Jag vill vara din människa på jorden.







(Lånad från http://www.dagensdikter.se/jag-vill-halla-av-dig)

Så lev varje dag, som om den vore den sista...