Då har det hänt...
...trodde inte jag skulle behöve uppleva det så snabbt. Men de onda aningarna fanns där hela tiden, eller hela tiden är väl fel att säga. Det verkade vara så bra till en början, för bra för att vara sant och så var det. När jag väl lyckades släppa lite på vaksamheten. den där spärren som alltid finns där i mitt liv.... Det var första gånen på 7 år som jag vågade släppa efter lite och vad fick jag för det. Man blev fet dissad.
Bara inse... Jag ska bli nunna och gå i kloster.
Det kanske var lika bra att det blev som det blev, men det innebär inte att det inte känns. Varför kan du inte bara förstå att jag bara vill vara din vän?! Jag hade inga förhoppningar på nåt annat, men är det så du vill ha det så... Men det innebär inte att jag tänker ljuga för dig eller för någon annan. Mario frågade häromdagen hur det var... Skulle jag ljuga om det? Näe, varför det? Jag har inget att ljuga om.
Har inte på över 40 timmar, så hela det här blogg inlägget blir lite rörigt. Har legat hela natten och snurrat i sängen, på med tröjan av med tröjan. På med täcket, av med täcket. Tog tempen bara för att upptäcka att den kröp upp till 39 grader. Genom sömnbristen fick jag ett migränanfall. Mysigt start på dagen.
Blev tvungen att göra något åt min feber. Har haft feber till och från i över 1 månad, så jag fick tid på jourmottagningen. Efter mer än 2 timmar fick jag beskedet, kraftig urinvägsinflammation. Har inte haft några direkta symptom förutom febern, men det kunde ju lika gärna ha varit något annat. Men så här i efterhand, så kommer jag ihåg att jag till och från i 2-3 månader har haft ont i ryggen. Med andra ord var det troligen njurarna som smärtade.
Blev nästan lite gråtfärdig när läkaren började prata om att jag hade varit med om mycket. Jag har inte bara sår och ärr på utsidan... Det finns djupa ärr på insidan också. Sådant som är svårt att prata om. Är snart 3 år sen nu, men det är inte det enda. Sveket för 7 år sen sitter fortfarande djupt och hugger till med jämna mellanrum, som en påminnelse om det som varit eller det som komma skall.
Men nog om det.
Följden av urinvägsinfektionen är nu sjukskrivningen i en vecka framåt och medicinering i 10 dagar. Återbesök 7 dagar efter avslutad behandling och sen är det bara att hoppas att UVI är borta, men problemet är att infektionen är så pass kraftig att det finns en viss risk att den har skadat njurarna, så jag ska i väg på en njurröntgen längre fram. Bara hålla tummarna att det inte blir nåt mer skit av det här.
Drar till GBG på måndag i vilket fall som helst. Behöver lite miljöombyte.
2008-apr-16 @ 21:52
