Tessla

Denna ständiga press och hot om att nu måste något hända för annars tar man saken i egna händer. Kan man inte vara en bra kompis med en kille utan att man måste rusa in i något förhållande? Jag tror på att vi tar det lugnt och inte stressar in i något. Folk har försökt stressa mig in i saker tidigare och då har jag fått panik och lämnat allt. Hur känslomässigt involverad kan jag bli för vem vet vad som kommer hända om ett år? Ett år går så fort...
Om ett år har jag förhoppningsvis en examen: Bachelor of Science with a major in Criminology. Jag har förhoppningsvis hunnit få ett jobb, men var i det långa landet det vet jag inte. Jag hoppas att jag trivs med mitt liv som det ser ut då och alla nära och kära runt mig mår bra. Som det är nu tar jag dag för dag, vecka för vecka, månad för månad. Jag måste fundera vad som är rätt att göra. Ibland har jag bara lust att fly från alltihop, men det är ju inte så enkelt att man bara kan göra det...

Börjar fundera på om man skulle börja skissa lite på ett CV, för ett sånt är ju oerhört viktigt att ha när man går ut. Och jag vill ha ett CV, som inte är som vilket som helst, inte ett CV som man glömmer bort i mängden. Jag vill ha ett grymt bra CV. Finns det någon expert på det här med CV, som jag kan anlita? ;)