Tessla

Blev lite ledsen igår kväll. Var deppig redan innan, men det blev inte bättre när jag inte kunde åka på "Son Of A Gun´s" (http://www.myspace.com/sonofagunsweden)  krogspelning.  Låg i stället hemma i soffan med migrän och fortfarande ont i halsen. Jag känner mig helt slut både fysiskt och psykiskt.

Fortfarande ingen som har ringt, eller det är väl någon som har ringt... Fast inte den jag hade hoppats på, eller hoppats och hoppats vet jag väl inte om jag har gjort. Har varit ganska medveten om att telefonen antagligen inte skulle ringa, så varför hoppas. Jag har gjort ett konstaterande att vill han och är intresserad så är det nu upp till honom att höra av sig. Jag kan skicka nåt roligt sms, men inga andra. Ska försöka hålla det nu, även om jag känner mig helt besatt av min telefon.... Ska skaffa mig ett liv, bli nunna och gå i kloster. Om man nu kan kalla det för att skaffa ett liv. Hade helt glömt bort hur det kändes att ha känslor för någon.

Hur ska jag kunna åka till Borlänge på onsdag och kunna koncentrera mig på det jag ska? Kanske har allting löst sig till dess, men jag tvivlar på det... Vet inte ens hur jag ska göra med tåget från Borlänge till Borås. Ska jag åka på fredag eftermiddag/kväll eller på lördag morgon. Allting är så oklart, så jag kanske måste ta tjuren vid hornen och försöka reda ut allt. Det kan ju vara så att han inte vågar ringa för att han tror att jag är arg på honom, men det är jag ju inte. Vill verkligen inte förlora honom. Jag är glad även om det inte blir nåt mellan oss, utan att vi bara håller det på en vänskapsnivå.

Nu gnäller jag igen, jag som konstaterade igår att jag gnällde för mycket. Men jag kan inte rå för det. Hade nog inte blivit så mycket till blogg i annat fall. Måste få avreagera mig på något sätt, även om ingen kommer att läsa den här bloggen. Inte är det för att någon ska läsa bloggen, som jag skriver utan endast för min egen skull. För att kunna ge utlopp för det jag tycker och tänker. Klart att det finns någon som reagerar på att jag skriver en blogg om det, men det är ett enkelt sätt att alltid komma åt att läsa det jag själv har skrivit.


Kärlekens Matematik

Uppgift:
Om Du är allt, vilket värde har jag då, utan Dig??
Jag = 1x
100% + 1x = 100%
då är:
1x = 100 - 100 = 0
alltså:
x=0
Svar:
Jag som x, har värdet: 0%

Nyss hemkommen från jobbet. Känner mig fysiskt och psykiskt utmattad. Vad kan det bero på? *ironisk*
Fick ett gott skratt på jobbet i allafall, även om det var i det här fallet mig som Åsa och Kerstin skrattade åt. Fast det kan jag helt klart bjuda på... Var ett riktigt förlösande skratt, visste inte om jag skulle skratta eller gråta, eller både och. Tänk vad man kan ha roligt åt lite "Kex-Choklad". Fick förstås höra det där hela kvällen och inte lär det bli bättre i morgon om man får tro Kerstin. Kommer aldrig mer säga det ordet så länge jag har Åsa och Kerstin i närheten. Kommer vara helt nojig i fortsättningen....
Sen var det Andreas som höll på att skrämma skiten ur mig. Riktigt fult gjort att gömma sig bakom fruktburen och hoppa fram precis när jag och Ewa knatade förbi. Jag var i min egen lilla världen som vanligt höll på att flyga i taket. Andreas borde ha smisk. =P

2008-apr-03 @ 09:51

Till och med de allra obetydligaste är betydliga. Bara man förstår innebörden av dessa små ord.

Hur kunde jag låta det ske? Jag som hade sagt att jag inte skulle titta åt en grabb de närmsta åren. Skulle plugga klart, flytta från den lilla obetydliga ort där jag bor. Flytta dit jag alltid sagt att jag skulle flytta. Skaffa ett riktigt liv, ett nytt liv. Ut med det gamla in med det nya.

Jag lyckades ha skygglapparna på, jag har varit hemsk mot pojkarna som visat intresse. Varför gör jag så? Det känns så här i efterhand som om jag har lekt med känslor, men det har aldrig varit min mening. Jag har så här i efterhand att jag gjort det för att skydda mig själv från att bli nockad och överväldigad av känslor. Klart man har lekt tanken på hur det skulle ha varit att ha ett förhållande, med någon av dem, Men jag vet också så här i efterhand att det inte skulle ha gjort någon glad för en längre tid....

Men hur jag än kämpade, så föll jag på eget grepp. Det är bara att erkänna att jag föll för en grabb, som jag inte ens känner och han vet dessutom om det. Visst jag vet vad han heter, var han bor, hur gammal han är.... Vet iof ganska mycket när jag tänker efter, men det räcker inte. Jag vill veta mer, jag vill veta allt. Känner mig som en frågvis liten unge, men vågar jag ställa frågorna och är jag beredd på att få veta sanningen? Jag tror det, men stäng mig inte ute. Att hela tiden behöva vänta på att telefonen ska ringa eller att ringa upp utan att få nåt svar tär på mig. Jag kan inte äta, inte sova, inte läsa bok. Jag kan ta mig fan inte göra något vettigt. Eller som när polisen i Dalarna  ringde till mig igår på jobbet, så var första tanken. Har en olycka hänt? Men den tanken var inte logisk, men den bara kom innan jag han stoppa den. Nu var det av betydligt trevligare orsak som de ringde...

I lördags när vi pratade sårade du mig.... Har inte direkt planer på att gifta mig, skaffa villa, volvo och vovve och 10 barn. Vill bara lära känna dig bättre. Kan samtidigt förstå din orsäkerhet, den har slagit mig själv.... Men gör man inget åt det så vet man inte hur de skulle kunna bli, bara hur det är.
Känns som de öppna korten tog slut. Var egentligen beredd på det som skulle komma idag, men jag trodde eller hoppades på att det inte skulle göra det. Jag hoppas verkligen att du sa sanningen till mig, för även om det är en vit lögn... så känns det. Han sa att jag skulle bli arg på honom, men arg är jag inte. Jag är bara besviken på mig själv, som föll för honom. Ska dessutom till Dalarna onsdag-fredag (ev. lördag) innan jag åker vidare till Borås. Min koncentrationsförmåga kommer säkert att ligga på topp. *ironisk*

Vem fan har gett mig rätt att gnälla egentligen, det finns ju dem som har det bra mycket värre. Jag har mat på bordet varje dag, ett hyfsat välbetalt jobb, en krockskadad bil och vänner som finns där för mig.

Markus får räkna med att jag kanske blir full och sentimental i kväll, kanske gråter en skvätt eller två. Men jag har lovat att komma och lyssna på "Son of a gun" i kväll när de har krogspelning, även om det jag helst vill är att dra för persiennerna, krypa ner i en varm säng och dra täcket över huvudet och aldrig mer kliva ur sängen...

2008-apr-02 @ 12:55