Tessla

Flera av de gama inläggen har fått lite nya bilder...

• Det har varit Värlscupfinal i Las Vegas i både dressyr och hoppning. Tyvärr gick det mindre bra för svenskarna.
  Minna Telde på Don Charly fick bryta pga att hästen var halt. Tydligen ska det inte vara något allvarligt i allafall.

• Jan Brink, som gjorde sin sista start med Briar kom till finalen. Briar kände av den laddade stämning och lekte unghäst, eller som Brink sa: -Han sprattlade (tyvärr såg jag inte någon av dressyrritterna själv. Jobbade ju som vanligt.)

• Helena Lundbäck och Madick fick i den första hoppningen i två nedslag. I den hoppningen gick det mycket bättre. Resultatet blev en felfri ritt och en sjätte plats. Totalt avancerade Helena och Madick från 30:e plats efter första dagen till 18:e med summan 18 straffpoäng trots bara två nedslag.
  I den tredje hoppningen fick Helena Lundbäck och Madick på nytt ihop en fullträff via en felfri ritt och avancerade till elfte plats.  I finalen bröt Helena Lundbäck efter flera rivningar. Madick var trött och räckte inte riktigt till.
  Hon slutade på 21:a plats i VC-finalen

• Någon som det gick betydligt bättre för var:  Tyskan Meredith Michaels-Beerbaum på Shutterfly som ledde noll straffpoäng efter två segrar och var storfavorit till slutsegern.  Även sista finalrundan var felfri och dem vann världscupfinalen för 3:e gången, 2 segrar i rad nu.

•  Har inte löst sig med knäpphästen än. En tjej kommer dock och provrider hennne i morgon. Påmin mig om att jag ska ta bort all havre ur foderstaten innan jag åker. Hon är lite smått odräglig just nu. Hon går jättefint på ridbanan i traven, men problemet kommer till galoppfattningarna. Hon bara kör upp huvudet och drar. Kan dock även ha att göra med att jag ridit på fullcheckbettet, men det gick hon jättebra på tidigare. Känns lite sådär med tanke på att jag snart åker. Hon får antagligen gå två ridpass i morgon. Åker nog dit och galopperar av henne på förmiddagen, så kanske hon är lite lugnare när de kommer och provrider. Väntar på besked om L också ska komma och när. Det är ju som sagt var bara 29 dagar kvar innan jag åker till Thedinghausen och det vore bra om den som ska ha henne har hunnit rida henne några gånger innan dess.
• Var till veterinären med båda kissekatterna för sin årliga vaccination, jippiie. Bara över 700 kronor för det.
  
  
  
• Någon som vet var man kan köpa vaccumpåsar? Tänkte det skulle göra min packning lite lättare.
  
  
  Nu måste jag byta kläder och åka till jobbet. *suck*
  
  

Den 28 mars närmar sig med stormsteg. Efter 10 år, (som nästan bara varit positiva) i distriktstyrelsen för RUM Gävleborg, så snart är det dax för "the final ending". Tyvärr blev det en lite snöplig sorti på de 10 åren. En icke fungerande styrelse. Vilket jag tyvärr måste meddela att jag redan spådde vid förra årsmötet. Det som skulle bli kursernas år blev bara pannkaka av alltihopa. En enda kurs på hela året är allt annat än godkänt. Hade velat avsluta på ett bättre sätt, men jag orkar inte göra allt själv.

Regler: Kopiera detta till din blogg och utmana 5 personer. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav får du inte svara likadant som denne. Du får heller inte ange samma svar två gånger. Detta är klurigare än man tror. Lycka till!
Jag utmanar inte någon men den som vill kan ju kopiera och föra alltsammans vidare.

1. Vad heter du?: Therese
2. Ett ord på fyra bokstäver: Träd
3. Flicknamn: Tina
4. Pojknamn: Thomas
5. Yrke: Tandläkare
6. Färg: Tomatröd
7. Klädesplagg: Tunika
8. Mat: Tomatsoppa
9. Sak i badrummet: Tandborste
10. Plats/stad: Tornedalen
11. En orsak att vara sen: Tog fel väg
12. Något man skriker: Titta dig för!
13. Film: The Blair Witch Project
14. Något man dricker: Tranbärsjuice
15. Band: The Beatles
16. Djur: Tiger
17. Gatunamn: Tallvägen
18. Bil: Toyota
19. Sång: Tänd ett ljus och låt det brinna
20. Aktivitet med mer än en deltagare? Titta på bio

Om det råkar vara nån som inte gjort denna än, så kommentera gärna att du gör den =P

... Victoria och Daniel kommer att gifta sig under försommaren år 2010.

Vid klockan tretton idag samlades regeringen till konselj på Stockholms slott. Där frågade kungen, i enlighet med grundlagen, statsministern och de övriga i regeringen om de kan acceptera en förlovning mellan hans dotter och gymägaren Daniel.

Daniel Westling får titeln prins Daniel, hertig av Västergötland. Traditionen säger att bröllopet kommer att stå i Storkyrkan och den 13 juni, men inget datum är ännu officiellt. Victoria och Daniel kommer att ta emot klockan 17 i prinsessan Sibyllas våning på slottet.

Paret träffades 2002 då kronprinsessan Victoria föll för gymägaren Daniel Westling. Deras förhållande och ett kommande bröllop har länge spekulerats och debatterats och diskuterats.

Från att ha diskuterat om det blir bröllop, så blir det nu diskutioner om vilka som kommer att bli bjudna och vem som kommer att sy kronprinsessans bröllopsklänning.

...trodde inte jag skulle behöve uppleva det så snabbt. Men de onda aningarna fanns där hela tiden, eller hela tiden är väl fel att säga. Det verkade vara så bra till en början, för bra för att vara sant och så var det. När jag väl lyckades släppa lite på vaksamheten. den där spärren som alltid finns där i mitt liv.... Det var första gånen på 7 år som jag vågade släppa efter lite och vad fick jag för det. Man blev fet dissad.
Bara inse... Jag ska bli nunna och gå i kloster.

Det kanske var lika bra att det blev som det blev, men det innebär inte att det inte känns. Varför kan du inte bara förstå att jag bara vill vara din vän?! Jag hade inga förhoppningar på nåt annat, men är det så du vill ha det så... Men det innebär inte att jag tänker ljuga för dig eller för någon annan. Mario frågade häromdagen hur det var... Skulle jag ljuga om det? Näe, varför det? Jag har inget att ljuga om.

Har inte på över 40 timmar, så hela det här blogg inlägget blir lite rörigt. Har legat hela natten och snurrat i sängen, på med tröjan av med tröjan. På med täcket, av med täcket. Tog tempen bara för att upptäcka att den kröp upp till 39 grader. Genom sömnbristen fick jag ett migränanfall. Mysigt start på dagen.
Blev tvungen att göra något åt min feber. Har haft feber till och från i över 1 månad, så jag fick tid på jourmottagningen. Efter mer än 2 timmar fick jag beskedet, kraftig urinvägsinflammation. Har inte haft några direkta symptom förutom febern, men det kunde ju lika gärna ha varit något annat. Men så här i efterhand, så kommer jag ihåg att jag till och från i 2-3 månader har haft ont i ryggen. Med andra ord var det troligen njurarna som smärtade.

Blev nästan lite gråtfärdig när läkaren började prata om att jag hade varit med om mycket. Jag har inte bara sår och ärr på utsidan... Det finns djupa ärr på insidan också. Sådant som är svårt att prata om. Är snart 3 år sen nu, men det är inte det enda. Sveket för 7 år sen sitter fortfarande djupt och hugger till med jämna mellanrum, som en påminnelse om det som varit eller det som komma skall.
Men nog om det.

Följden av urinvägsinfektionen är nu sjukskrivningen i en vecka framåt och medicinering i 10 dagar. Återbesök 7 dagar efter avslutad behandling och sen är det bara att hoppas att UVI är borta, men problemet är att infektionen är så pass kraftig att det finns en viss risk att den har skadat njurarna, så jag ska i väg på en njurröntgen längre fram. Bara hålla tummarna att det inte blir nåt mer skit av det här.

Drar till GBG på måndag i vilket fall som helst. Behöver lite miljöombyte.

2008-apr-16 @ 21:52

Att jobbiga tankar alltid ska komma på natten? Eller som det är nu, så poppar de upp när man minst anar det. Det kan vara i bilen på väg hem från en kompis, när jag jobbar eller försöker plugga. Det kan i stort sett vara när som helst. Det är så illa att jag knappt vet om jag ska våga sätta mig bakom ratten och dessvärre stämde mina onda aningar. Lyckades backa på en bil häromdagen. "Bara" 4000 kr i självrisk. Jäkla skit.
Eller som när jag satt på jobbet och var tvungen att rymma iväg en stund för att försöka kunna släppa alla sjuka tankar.
När man försöker sova så kommer det en jobbig tanke eller flera som man inte kan släppa, utan ligger och grubblar på i timmar. Och om/när man till slut somnar så vaknar man upp, orolig och rastlös och inte det minsta utvilad, med en känsla av att någonting är väldigt fel... Undrar när jag senast sov en hel natt.

Är det kanske för att man på något sätt inte orkar hålla upp en mur när man är trött? En mur mot alla jobbiga tankar? Och när dom ser ett hål i muren så attackerar dom med full styrka, och man blir helt överbemannad, inte alls beredd. Vet inte vart tankarna kommer ifrån, och jag kan inte bli av med dem. Och sen fyller dom på varandra, man liksom spinner vidare. En röd tråd, utan slut.

Tankar skrämmer mig. Framförallt mina. Alla jobbiga tankar som jag bara inte kan få ut ur min skalle. Tack och lov tur, så har jag faktiskt några att stötta mig på, även om det har känts som att jag stått helt ensam. Utan er skulle jag inte stå här. Jag har inte uttryckt min oro för vad jag tänker och känner, men jag vet att om jag skulle göra det så finns ni där för mig. Ni är ovärdeliga.

Men tillbaka till ämnet, tankar... Mina tankar är onda. Jag vet inte riktigt om dom är mina.
Jag är inte riktigt säker på vilka tankar i mitt huvud som faktiskt är mina. För en röst säger "Fy fan vad jag mår dåligt!", och den andra svarar "Nej, det gör du inte! Du har det, och det att vara glad för" och räknar upp allt jag faktiskt har. Det får mig att känna mig otacksam över min tillvaro. Och mot mina vänner och föräldrar. Och samtidigt som jag känner som den första rösten, så känner jag också som den andra. Och jag vet inte vilken av dom som är jag. Är det båda kanske? Jag vill verkligen kunna släppa de onda tankarna och bara glädjas med de bra. Varför måste det vara så svårt?

Det kanske låter komplicerat, men jag tror att båda tankarna måste komma från mig. Det måste på något sätt vara en inre konflikt som rör sig i mitt huvud. Eller konflikt, ibland måste det vara regelrätta strider med tanke på hur jag mår tidsvis. Den ena delen är kanske bara en fasad som jag byggt upp utåt under hela mitt liv. Det andra är mina nedtryckta känslor som inte har fått komma fram för att jag varit tvungen att hålla fasaden uppe. Men då återstår bara fråga; Vem av dom är verkligen jag? För, om jag släpper ut dom där känslorna, då borde jag ju vara den glada personen, fasaden? Men om jag samtidigt skippar fasaden, och inte håller den uppe, då är jag ju den ledsna personen, med alla jobbiga och konstiga tankar och känslor? Eller är jag kanske någon helt annan, och det är bara personligheter jag byggt upp åt mig själv? Fast då borde det ju också vara jag, bitar av mig i alla fall.. Detta är jobbigt, alla tankar ger mig huvudvärk..

Och jag har ingen som helst verklighetsuppfattning, och det är jag medveten om. Men skriver man om tankar så gör man, och tankar skiter totalt i verkligheten. Jag vill bara vara den jag är. Fast är svårt när man inte har den blekaste aning om vem man är själv egentligen. Och hur ska då folk kunna känna och se en för det man är? Folk kan ju inte känna en, om man inte ens känner sig själv? Det dom känner är en fasad, inte mig. Och dom tror att det är mig dom känner, är totalt övertygade. Fast samtidigt, det kanske är jag? Vad vet jag, egentligen..? Men det kanske finns dem som kan se igenom min fasad och verkligen se vad jag egentligen är. Kanske finns det någon som känner och förstår mig själv bättre än vad jag själv gör? Eller så är det bara ett önsketänkande från mig. Ett önsketänkande att få känna sig förstådd, ett önsketänkande om att vara älskad för den jag egentligen är och inte för den jag borde vara.

Hur ska man våga lita på någon, rädslan för att bli sårad och utstött är för stor. Trodde att du skulle förstå, men nu är jag inte längre säker. Du agerade mer psykolog än som vän, förstår du inte att om det var psykolog hjälp jag ville ha så hade jag gått dit. Nu öppnade jag som vän mig för en vän och se hur det gick. Vi kan aldrig bli riktigt bra vänner efter det. För trots att jag hela tiden strävar efter att inte bry mig så bryr jag mig fortfarande. Det finns några absolut underbara människor, som jag får hoppas fortfarande vågar vara vän för det är klart att jag vill ha vänner och de vänner jag har älskar jag mer än något annat. Tack för att ni finns!

2008-apr-06 @ 12:33

Nu kändes det som att det var dags att skriva en blogg igen. Man kan ju nästan inte få bättre tanketillfälle; Alla tittar på tv, det är mörkt ute och det är riktigt grått och trist väder ute. Att vara lite trött och förrvirrad, gör att tankarna poppar upp som gubben i lådan.

Jag funderade på vad jag skulle skriva om, då jag har ett stort tankeämne som rusar omkring i mitt huvud just nu... Kärlek . Skriver jag om kärlek blir jag kanske deppig, irriterad och ledsen, mest på mig själv dock.
Kärlek... Det är svårt att skriva om, då jag inte riktigt vet om jag tror på det. Jag vet inte riktigt om jag verkligen tycker att kärlek är som namnet antyder, en lek, eller om det är det de flesta tolkar det som. Tycker jag själv att kärlek är en lek?

För samtidigt som jag väldigt gärna skulle vilja tro att kärlek är någonting magiskt och underbart, och att det är det som ska vara det enda riktigt rena som finns i världen, så är jag skeptisk.
Det man kallar kärlek kan lika gärna vara absolut ingenting annat än attration, tillgivenhet och sexuell drivkraft. Det där pirret i magen, vi vet ju alla vad det betyder, eller? Kärlek. Det kanske är så att det bara är våra hormoner som spelar oss ett spratt!

Det kan också ses som en lek. Kärlek är en lek, det hör man ju på namnet. Och det är kanske världens mest underbara och avancerade lek som vi kan leka! En lek där båda parter spelar en egen roll, men är nära ihopkopplad med den andra, och där spelreglerna är uppklarade, även om ingen har sagt ett ord om dom. Man är båda medveten om att det är ett spel. Det är bland det mest spännande man kan vara med om! Men det är klart... Det finns ju kärlek som är obesvarad och där den ena parten leker med den andra. Det är också en typ av kärlek.

Kärlek - Det som börjar med ett oskyldigt leende, och frestande blickar. Sedan tar man sakta kontakt, kanske blir det en kram innan man går efter några gånger. Och spelar man sedan sina kort rätt, och om man fortfarande är nöjd med sin motspelare, så kan det bli mer. Roligare kan det nästan inte bli. Men sen då? När man spelat klart? Är det verkligen slutet, eller är det då allting börjar? Om det kanske blivit mer flera gånger, och man gått längre och längre över en lång period, och folk börjar se en som ett par. Vad händer då? Är det fortfarande ett lek/spel, eller blir det då till kärlek? När man säger att man älskar någon?

Det är framförallt den delen jag är skeptisk till. Om det man då kallar kärlek inte bara är att man kanske blivit van, och visar tillit till personen. För kärlek förändras ju beroende på hur länge det har pågått. Nyförälskade pirrar det i magen på, och man kan inte sluta tänka på personen i fråga. Men är det inte bara hormoner och attraktion?
Och sen, när man har varit tillsammans ett tag, då blir det mer att man är van vid att ha någon där, och litar på den personen. Man är helt enkelt van vid att det alltid finns någon vid sin sida, och det är ju så klart väldigt bekvämt att ha någon att stötta sig emot. Så då kanske det är mer en vanesak och en grad av bekvämlighet?

För, jag menar...Vet faktiskt inte riktigt vad jag menar. Men det har många gånger dikterats så i mina tankar att jag har funderat på om kärlek inte bara är någonting människan har hittat på, för att få någorlunda mening i sina annars så patetiska och obetydliga liv? Och för sin bekvämlighets skull? Det är helt normalt att vela ha någon att prata med och ty sig till när man känner sig eländig! Det vill alla ha! Men kan det verkligen kallas kärlek, så som vi har dikterat upp dig? Det kan väl inte vara äkta?

Samtidigt så vet jag själv hur det känns att vara kär, så jag motsäger mig själv så totalt. Självklart finns inga av dom här tankarna i mitt huvud när jag tror att jag är kär, inte för det mesta i alla fall. Men samtidigt så kommer jag alltid fram till efter att jag var inte kär, utan det var någonting annat.

Och när jag sitter och skriver det här så känner jag mig faktiskt patetisk. För även om jag är så hemskt skeptisk till kärlek, och i stort sett sitter och säger att jag inte tror på det, så drömmer även jag om den där stora Hollywood-kärleken. Också jag vill att en prins i skinande rustning ska komma och rädda mig på sin vita springare.
Så anledningen till att jag försöker bortförklara kärlek är kanske för att jag känner mig tom? Och att jag är avundsjuk på alla dessa människor, med lyckliga kyssbilder i galleriet, som skriver hur mycket dom älskar sina äkta halvor.

För jag erkänner,att jag gärna skulle visa hela världen att det verkligen finns någon som älskar mig, bara mig och att någon faktiskt vill ha mig och tillbringa resten av sitt liv med mig. För, hur mycket bättre kan det bli? Att slippa vara ensam. Ensamheten skrämmer mig, liksom nästan varje levande varelse. Ensam är inte stark, så är det bara.

Jag motsäger mig själv så totalt, men mitt liv och mina tankar motsäger mycket. Och jag har sagt det förut, och jag säger det igen - Tankar är tankar, dom kan man inte styra över.
 
2008-apr-04 @ 21:39