Tessla

Ja, då har man varit på bröllop igen då... Eller kanske inte riktigt varit på bröllop utan mer har tittat på bröllop. Ett bröllop mellan vår Kronprinsessa Viktoria och hennes Daniel. Hann tyvärr inte se mer än slutet på vigseln i kyrkan eftersom jag jobbade, men jag har sällan skådat en brud, som set så glad ut. Viktoria såg så lycklig ut att ha fått sin Daniel, så lycklig att hon inte visste hur och var hon skulle titta där hon stod och kråmade sig på trappan medan hon fingrade på sin kärleks hand.

När jag ser deras lycka undrar jag om jag själv kommer att få känna en lycka som är så full och en samhörighet med en annan människa som är så total, som det dem visar oss. Ett stort lycka till önskar jag brudparet! =)

Idag är det slut på den lilla "semester" jag har haft sen kurserna slutade i början av juni. Nästa kurs startar visserligen på måndag, men det blir bara på halv fart. Så nu gäller det att jobba coh slita och förhoppningsvis kunna tjäna en slant eller två. Gillar inte riktigt det där med csn´s regler att man får minskat bidrag om man tjänar pengar på sidan om. Fast det är väl bara att gilla läget antar jag...

Händer myska saker här för tillfället. Gräsklipparen har levt sitt eget liv, hästen drabbades av korsförlamning? och nu har någon försökt stjäla en av våra cyklar här hemma. Vem är det någon som gör något sånt? *suck*

Såhär ser mina fickor ut just nu. Studentpresenter, resor, bröllopsfirande, kurslitteratur, häst och bil kostar pengar. Mer pengar än vad som går in just nu, så det är bara att vänta och längta efter nästa lön. Någon som har bra förslag på att få in lite extra pengar?

Eller kanske inte. Men jag kan i vilket fall, som helst meddela att trots en utsvulten magen som redan fanns innan Stockholm lyckades jag både stå ut och överleva resan till Gävle. Där jag fick tag värdens godaste mat, i allafall sen bröllopsmiddagen dagen innan. Tänk vad god en hamburgare kan vara ibland... Men det är väl å att ju hungrigare man är desto bättre smakar maten.

På tal om man, så talar min näsa om att kycklingen som står i ugnen är redo att plockas ur. Måste kanske koka lite ris att äta till den också... Här har man suttit i godan ro och nu upptäcker man att det trots allt börjar bli lite stressigt om jag ska hinna in till stan och träffa underbara vännen Linda för en fika... =)

Bussen blev ca 30 min sen pga köerna i Södertälje. Tyvärr innebar det att jag inte hann äta något, men det är väl som det är. Modellerna äter ju inte de heller... Inte för att jag är någon modell, kommer heller aldrig bli någon. ;) Men en dag utan mat ska man väl kunna överleva utan.

Är ju på väg hem i alla fall, så någon mat får jag väl leta fram i skåpet när jag är hemma igen. Tror inte jag dör i allafall...

... säg mig vem som långsammast i Södertälje är.
 

Har hamnat i en bilkö strax utanför Stockholm, killen som sitter brevid mig sover och snarkar, jag har ont i rumpan och är hungrig, det är kallt i bussen och vädret utanför är grått och lite regningt. Med andra det är ingen höjdartillfälle just nu. Jag hoppas nu bara att kön släpper, så jag hinner äta något innan jag måste hoppa på nästa buss som fortsätter till Gävle. Har bara ätit frukost och den bestod av en smörgås och lite youghurt. Gott och näringsrikt... ;)

Nu börjar vi röra oss lite framåt i allafall... =)

X antal små orter senare (t.ex. Laxå), så har vi äntligen nått fram till Örebro. Nu börjar man närma sig mer och mer kända orter för mig själv.

Har i vilket fall sett många små och stora gårdar, som mitt hjärta klappar för. Hur många av dessa gårdar skulle jag inte väldigt gärna bo i?!

Antar att resten av "bröllopsligan" redan för länge sen har dumpat av Tomas, som skulle fortsätta till Arboga? medan jag långsamt sniglar mig framåt mot Stockholm och sen vidare mot hemmet... Och de andra brassar uppåt Gävleborg på direkten. Får väl vinka lite åt Lena (Cissi & Bea också för den delen) när jag lämnar Gävle. ;)

Måste säga att det var annorlunda färg på bussarna här i Örebro. De syns kan man säga...

Inte ett jordgubbsland så långt ögat kan se. Är det inte det enda Finnerödja är känt för och det finns inte ett enda tecken på jordgubbar någonstans. Nog för att jodgubbarna bara packas i deras kartonger, men ett litet tecken skulle väl kunna finnas efter vägen i allafall, t.ex en skylt på en stor jordgubbe ute vid vägen. Men vad vet jag. Här ser jag träd, träd och åter träd...

vs.

Första etappen på väg hemåt blir från Skara till Stockholm. Etappmålet är nåt strax efter kl 17 idag. *gäsp*
http://kartor.eniro.se/m/p44zM

... en viss avundsjuka i all glädje. Älskar verkligen min vän S och att hon fått turen att hitta någon att älska och som dessutom älskar henne tillbaka. Hon har verkligen hittat en toppenman att gifta sig med.
Men varför händer aldrig något sånt mig? Det är inte direkt så att någon måste springa, rusa, galoppera till kyrkan för min del, utan det hade bara varit skönt om det fanns någon älskade mig för den jag är, eller i allafall någon som kunde tycka om mig lite mer än som bara en vän.

Någon som kunde ge en kram och bara hålla om mig när jag är ledsen eller stressad. Någon att bara vara med och som får mig att må bra. Nu låter jag verkligen som en riktig gnällkärring. Det är inte så att jag inte unnar min vän all lycka, för det gör jag verkligen. Det var helt underbart bröllop och jag kunde inte låta bli att fälla både en tår och två. Tänkar tillbaka på hur vackert det var och känner mig känslosam. Är det att på bröllop kommer de innersta tankarna och känslorna upp till ytan. Jag har skrattat och gråtit så mycket den här helgen och jag kommer att fälla fler tårar (av glädje och lycka) när jag tänker tillbaka på det.

Men frågan måste ändå ställas... och då menar jag inte den som ställs i kyrkan, utan hur kommer det sig att alla lediga pojkar eller rättare sagt alla lediga män antingen är i 3-årsåldern eller frånskild man (+50) med en problematisk relation till sin exfru. Eller så är han singel, snygg och dessutom i ett helt annat stadie än en själv. Ett stadie där dataspel, öl och fotboll med grabbarna är det som gäller. Finns ju faktiskt en och annan singelkille i sin egen ålder eller något äldre, men då har de varit runt bland halva stan och sått och har dessutom 10 barn med lika många tjejer. Och har de inte varit det, så är de förbjuden vara iom att de har varit tillsammans med både en och två att dina tjejkompisar. De har dessutom sett till att stjäla en bit av flickans hjärta och lämnat ett hål med frasiga kanter där bitar fattas och inte kan bli riktigt helt igen.

Jag kan bara konstatera att kärlek är komplicerat och vissa finner den, medan andra verkar bli tvungen att vandra själv och möta all glädje och alla motgångar på egen hand. Så ni som har turen att finna kärleken och dessutom få den besvarad uppskatta det, istället för att bara gnälla på alla egenheter partnern har. Alla har inte lika stor tur. På festen efter bröllopet kunde jag ändå för några korta stunder låtsas att jag var någon annan, någon speciell. Men att det inte var så visste man ju ändå i djupet av sitt hjärta att allt var fejk. Fast idag är en ny dag och nu är det dags att stänga och gömma sitt hjärta igen, så att man slipper bli mer sårad än vad man blivit under sitt liv...



ETT STORT LYCKA TILL S & M PÅ ER FORTSATTA VÄG GENOM LIVET. JAG TROR VERKLIGEN PÅ DIG M OCH DIN TAVLA TILL S SYMBOLISERADE SÅ MYCKET KÄRLEK OCH DU SA SJÄLV ATT HON ÄR DITT ALLT. KAN DET BLI SÅ MYCKET ANNAT ÄR BRA? JAG ÄLSKAR ER!!!!

Är nere i Skara för att gå på bröllop för en god vän från gymnasietiden. Ska verkligen bli roligt att få fira dem lite, men nu måste jag verkligen skynda mig och äta min tråkiga sallad som jag köpte på ICA. Den är alldeles för kall för att kunna kasta i sig egentligen...

Åkte ju till Sundsvall går eftermiddag för att gå på bio med giirrrlsen, Gerthy, Johanna & Katarina. Blev en väldigt lyckad eftermiddag med besök på Subway. Måste säga att jag bara älskar deras Teriyakyckling. *mums*

Hittade även en "klänning" (den lilla svarta), eller rättare sagt både jag och J hittade den lilla svarta.
Drog iväg till ens en halvfull biosalong, men det var ju bara en tisdag kväll också. Blev tyvärr lite besviken att kritikerna hade rätt om SATC2. Brukar inte alltid hålla med dem, men jag måste säga att filmen var sådär även om den ibland hade sina ljusare stunder.

Efter bion satsade vid på att tämja de "vilda" drakarna på Sundsvalls gator och torg...